 Gös. Gösen är inte naturligt förekommande i Aspen. Första inplanteringen gjordes på femtiotalet I mitten av sjuttiotalet blev det en så kallad gösexplosion som varade i cirka tio år. Sedan kom en period med sämre gösbestånd. Därför började fiskevårdsområdet i slutet av nittiotalet, göra stödinplanteringar av ensommriga gösungar och i dags datum är beståndet måttligt. Noterbart är gösens svårighet att reproducera jämna årsklasser. Riklig tillgång på plankton är första veckan helt livsavgörande, för de pelagiskt nykläckta gösungarna. Reningsverkets utbyggnad är naturligtvist bra, men Aspen blev näringsfattigare och tillgången på plankton minskade. Därför är det viktigt att vassar och vegetation längs stränder och vattendrag lämnas orörda. Så att dessa kan leverera organiskt material och därmed också gynna tillgången av plankton. En annan för gösungarna negativ faktor kan vara att stora pelagiska stim med pungräkan (mysis relicta) konkurrerar om sjöns plankton. De gösungar som överlever första veckan, kan därefter börja äta lite mindre fiskyngel. Den största gös som fångats i Aspen vägde hela 9,8 kilo och året var 1978. |
|
